Igår gick Alice, Ingrid och jag (Sara) för första gången till Nikki's nursery för att hälsa på. Det är alltså Alice nya internationella förskola, ungefär 15 minuters promenad från där vi bor. Barnen kommer från en mängd olika länder. Vi blev rundvisade av miss Nikki som är den vänliga förståndarinnan, och satt sen och pratade lite med henne. Jag berättade att det kanske skulle ta ett tag att skola in Alice eftersom det hade varit lite problematiskt på förskolan i Sverige. Miss Nikki förklarade att här så fick man inte vara med själv som förälder, utan man lämnade barnen en kort stund först och förlängde allteftersom. Jag bävade inför tanken och såg framför mig en förtvivlat skrikande Alice som inte ville vara själv på förskolan...När vi sedan sa adjö till miss Nikki och skulle gå så blev Alice ledsen. Jag förstod till slut att det var för att hon ville stanna kvar! Hon tog miss Nikkis hand och gick in själv till de andra barnen. Jag tappade hakan! Hur är det möjligt, när vi knappt lämnat en enda gång på den gamla förskolan utan gråt??
Idag onsdag har Alice haft sin första riktiga dag hos miss Susan som är Alice fröken. Turligt nog så pratar hon lite svenska efter att ha bott i Norrköping av alla ställen i 8 år! Vi hade kommit överens om att Alice skulle var där 1 timma första dagen, men Alice ville inte gå då jag kom för att hämta henne så hon fick vara kvar lite längre. I klassen som består av ca 10 3-åringar finns också de svenska flickorna Emelie och Linn.
Med andra ord: Förskolan verkar så här långt vara en succé!!
Hej!
SvaraRaderaKul att höra hur det går för er och att Alice verkar redan trivas i skolan!
Krama henne från mig!
Hej från Johanna