I torsdags då vi gick till förskolan så var det storm över havet. Vågorna skummade och slog upp över klipporna så vi fick saltstänk i ansiktet. På hemvägen såg vi en liten sädesärla som sprang precis längs med havskanten och letade mat. När vågorna kom så pilade den snabbt iväg precis i kanten av vattnet. Alice skrattade så hon kiknade. När vi pratade om att fågeln nog var svensk och brukade bo i farmor och farfars trädgård på sommaren så tänkte hon att den nog hade flugit efter vårt flygplan på vägen till Malta.
(För övrigt så känns det ju som en sak man som förälder hittar på för att roa sin telning att den pyttelilla fågeln skulle ha flugit hela vägen från Sverige - fast såvitt jag vet är ju det som låter helt osannolikt faktiskt sant! HUR kan det gå till? Sedan är det ju tyvärr så att den stora nationalsporten på Malta är fågeljakt. Otack är världens lön. Man har flugit flera hundra mil - bara för att bli pepprad av någon uttråkad helgjägare...)
Alice verkar fortfarande trivas bra på förskolan. Det känns så stort att stå och göra matsäck för "the snack meal" som de äter kl. 10, efter gemensam bordsbön förstås... Hon är väldigt fascinerad av det här med att alla pratar engelska. Vid middagen idag testade hon ordet "look" och hur det kunde kombineras med olika andra ord.När vi var på lekplatsen en eftermiddag så hade Ingrid en hyfsat skön stil!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar