Lekkamrater

Idag efter förskolan så gick vi till en lekplats lite längre bort ihop med Alice klasskamrater Emelie och Linn, samt Linns storebror Ed. Deras mammor Anna och Sara var också med. Alice var väldigt glad över att få leka med de här roliga barnen - fast sen så råkade Ed knuffa Alice när de sprang så hon ramlade och slog sig ganska ordentligt i pannan och på knäna. Då gick vi hem istället och tog igen oss med lite Pippifilm. Nu verkar allt vara bra igen.

En trevlig helg

Vi hade en väldigt trevlig helg! På lördagen fick vi besök av våra "landlords", dvs paret vi hyr vår lägenhet av. De verkade väldigt snälla, och erbjöd sig att skjutsa Sara för att handla barnsäng osv som vi fortfarande inte har fått tag på.
Sedan gick vi till blomstermannen som står med sin pickup på ett torg i närheten varje lördag och säljer egenodlade blommor. Det verkar vara enda sättet att köpa blommor här i trakten, så alla vallfärdar till honom. Alice fick en fin nejlika av den snälle farbrorn!

På söndagen tog vi en liten färja över viken till Valletta. Alice njöt i fulla drag av att sitta uppe på däck och spana efter fiskar. Lite väl nära kanten tyckte hennes föräldrar... men det gick bra! Valletta är som en gammal sagostad, med väldigt branta spikraka gator och gränder och massor med gröna utsirade balkonger som är typiska för Malta.

Undrar vad den här skylten betyder? Det stod en fin bild parkerad framför den iallafall!

Alice som har slutat sova middag somnade iallafall i solskenet, men fick en smarrig glass när vi kommit tillbaka till vår sida viken.

Julrosträd!

Storm, sädesärla och skön stil

I torsdags då vi gick till förskolan så var det storm över havet. Vågorna skummade och slog upp över klipporna så vi fick saltstänk i ansiktet. På hemvägen såg vi en liten sädesärla som sprang precis längs med havskanten och letade mat. När vågorna kom så pilade den snabbt iväg precis i kanten av vattnet. Alice skrattade så hon kiknade. När vi pratade om att fågeln nog var svensk och brukade bo i farmor och farfars trädgård på sommaren så tänkte hon att den nog hade flugit efter vårt flygplan på vägen till Malta.

(För övrigt så känns det ju som en sak man som förälder hittar på för att roa sin telning att den pyttelilla fågeln skulle ha flugit hela vägen från Sverige - fast såvitt jag vet är ju det som låter helt osannolikt faktiskt sant! HUR kan det gå till? Sedan är det ju tyvärr så att den stora nationalsporten på Malta är fågeljakt. Otack är världens lön. Man har flugit flera hundra mil - bara för att bli pepprad av någon uttråkad helgjägare...)

Alice verkar fortfarande trivas bra på förskolan. Det känns så stort att stå och göra matsäck för "the snack meal" som de äter kl. 10, efter gemensam bordsbön förstås... Hon är väldigt fascinerad av det här med att alla pratar engelska. Vid middagen idag testade hon ordet "look" och hur det kunde kombineras med olika andra ord.

När vi var på lekplatsen en eftermiddag så hade Ingrid en hyfsat skön stil!

Nikki's nursery

Igår gick Alice, Ingrid och jag (Sara) för första gången till Nikki's nursery för att hälsa på. Det är alltså Alice nya internationella förskola, ungefär 15 minuters promenad från där vi bor. Barnen kommer från en mängd olika länder. Vi blev rundvisade av miss Nikki som är den vänliga förståndarinnan, och satt sen och pratade lite med henne. Jag berättade att det kanske skulle ta ett tag att skola in Alice eftersom det hade varit lite problematiskt på förskolan i Sverige. Miss Nikki förklarade att här så fick man inte vara med själv som förälder, utan man lämnade barnen en kort stund först och förlängde allteftersom. Jag bävade inför tanken och såg framför mig en förtvivlat skrikande Alice som inte ville vara själv på förskolan...

När vi sedan sa adjö till miss Nikki och skulle gå så blev Alice ledsen. Jag förstod till slut att det var för att hon ville stanna kvar! Hon tog miss Nikkis hand och gick in själv till de andra barnen. Jag tappade hakan! Hur är det möjligt, när vi knappt lämnat en enda gång på den gamla förskolan utan gråt??

Idag onsdag har Alice haft sin första riktiga dag hos miss Susan som är Alice fröken. Turligt nog så pratar hon lite svenska efter att ha bott i Norrköping av alla ställen i 8 år! Vi hade kommit överens om att Alice skulle var där 1 timma första dagen, men Alice ville inte gå då jag kom för att hämta henne så hon fick vara kvar lite längre. I klassen som består av ca 10 3-åringar finns också de svenska flickorna Emelie och Linn.

Med andra ord: Förskolan verkar så här långt vara en succé!!

Fina systrar

Alice och Ingrid verkar tycka så bra om varandra. Ingrid lyser som en sol när Alice skojar med henne. Här är några nytagna bilder på raringarna.
Ta da! Så här glad blir jag när jag precis har snurrat runt från rygg till mage.

Alice brukar sitta brevid mamma Sara när hon ammar Ingrid. Alice ammar dockan Fifi, eller ibland Hunden. Sen lägger hon dockan kärleksfullt mot axeln och ser till att hon rapar.

Inga stilettklackar tack!

På den fina lekplatsen vi har utanför dörren står en skylt om att det är förbjudet att ha stilettklackar på sig på lekplatsen. Jag antar att det är för att de har täckt hela lekplatsen med en slags mjuk matta som verkar ömtålig. Men varför sätta upp skylten?! Vem har stilettklackar på en lekplats?!

Vi fick svaret på denna fråga igår söndag, då lekplatsen plötsligt blev helt svart av folk som hade varit i kyrkan och sedan tog med sina telningar till Qui Si Sana. Alla mammor hade piffigt hår, massa smink, tjusiga kläder och stövlar med skyhöga stilettklackar. De fick vackert hålla sig utanför mattan, för det fanns en säkerhetsvakt som såg till att allt gick rätt till.

De maltesiska barnen hade välstrukna blusar och skjortor och lackskor och såg ut som små tanter och farbröder. Inga funktionskläder här inte!